Katten 'SNAPS'

För nästan exakt 16 år sedan ringde min kompis Annika som då jobbade på Lyckeby djurklinik till mig och frågade om jag inte kunde ta hand om en trevlig ung katthane. 'Bara över helgen så vi hinner hitta ett nytt hem åt honom - vi kan inte avliva en så fin och trevlig katt' (killen som ägde honom hade tydligen blivit allergisk och bestämt sig för att ta bort sin katt.)
Visst tänkte jag, över helgen kan jag väl ha honom. Tyckte absolut inte att det var läge att skaffa katt då jag bodde i en väldigt liten men ack så charmig vindsvåning inne i stan.
Ja ni kan säkert gissa vad som hände, helgen gick och det var ju en trevlig och fin katt på alla sätt och vis. Måndagen kom och det var dax att lämna tillbaks honom till djurkliniken för vidare utplacering under veckan. 'Hmmmm.... Om jag skulle, näh ingen innekatt - katter ska vara ute.' Men katten fick bli kvar hos mig för inte gick det att skiljas från honom inte! Och ärligt talat så visste nog min kära vän Annika detta då hon valde att ringa till just mig;)

'Snaps' 16 år gammal på bilden.

Första åren var han alltså en innekatt men när Pelle och jag 1994 köpte vårt hus ute på landet fick han möjlighet att bli den jägare han var född till. Och vilken jägare det blev av honom! Möss är ju alltid tacksamt att bli av med men det kändes lite hemskt när han drog hem små kaninungar och en och annan harunge. För att inte nämna alla fåglar som fick sätta livet till... Glömmer aldrig när vi var tämligen nyinflyttade och 'Snaps' hade fått smak på det här med att vara utekatt och att jaga. Vi har en kattlucka så att han har kunnat sköta sig själv, går ut och in som han vill. En dag när jag kom hem från jobbet sitter det en liten vettskrämd kyckling på köksgolvet med en skadad nacke.... Shit, kattfan har varit och tagit en av grannens kycklingar var det första som slog mig!! Hämtade fort kattburen och lyfte in den stackars fågeln i den. Hur ska jag förklara det här för grannen??? Väntade på att Pelle också skulle komma hem så att han kunde hjälpa mig ur denna kniviga situation...
Gissa om jag blev lättad då det visade sig vara en fasankyckling som katten släpat in! Pelle tog med den lilla skadade fågeln ut och gjorde slut på dennes lidande, jag vill inte veta hur... Var bara så glad att jag slapp gå bort till grannen och be om ursäkt för att antalet kycklingar hade minskat...!

Tänk, 16 år sedan jag tog hem honom och igår efter en tids sjukdom fick han somna in hos veterinären, 16 ½ år gammal. Han hade gått iväg och inte synts till på nästan en vecka, trodde nästan han var död redan... Kändes så tråkigt att inte veta vad som hänt honom, ligger han och självdör eller har han blivit ett lätt byte för räven? Jag blev så glad när jag hittade honom i torsdags kväll ute på åkern utanför tomten! Han ville inte komma när jag ropade på honom men det var inga problem för mig att ta honom och bära in honom. Mager och eländig var han, ville varken äta eller dricka men när jag vispade grädde och ett ägg lapade han i sig lite av detta innan han la sig jämte oss i soffan och sov och sov och sov... På morgonen hittade vi honom under sängen i gästrummet, helt håglös. Vi bestämde oss för att ringa veterinären och få en tid så snabbt som möjligt. Klockan var kvart över 8 när jag ringde och kvart över 9 fredag fm fick han somna in efter ett långt härligt liv på landet.
Sov sött lilla Snaps och tack för den här tiden!!

/ matte Ulrika